Blondinbella. Nabil El Alaoui Sossey's största konkurrent

För några månader sen – i november för att vara mer exakt, så skulle jag äta med några vänner efter skolan. Jag bad vännerna gå till restaurangen före mig då jag behövde gå till biblioteket snabbt. De ville alla följa med, men jag bad dem gå till restaurangen utan mig. Jag skulle bara till biblioteket fort.

De frågade mig varför, men jag hade inte riktigt något bra svar. Jag skulle låna några böcker om webbutveckling och sökmotoroptimering, och jag ville inte få en massa frågor – så jag bestämde mig för att gå dit själv. Jag visste exakt vart böckerna låg, så det skulle ta mig tre minuter att låna böckerna – max. Men. En av killarna var riktigt envis. Innan jag hann prata klart så sa han att han skulle med. Vi pratade lite på vägen till biblioteket och det visade sig att vi delade samma intresse. Vi båda två var intresserade av att skapa hemsidor och allt annat som hade med webbutveckling att göra.

När vi kom in till biblioteket så gick vi raka vägen till mina böcker. Det är då han börjar leta efter någon bok han vill låna. Han hittar en bok. När vi sedan går till automaten där man lånar böcker så visade det sig att han inte hade något kort. Jag lånade då ut mitt kort, och lät honom låna en bok på mitt kort. Han lovade att lämna tillbaka den.

Tiden gick, och jag fick en påminnelse hemskickad. Jag skrattade lite för mig själv, och sa åt Fredrik att jag fått hem en påminnelse. Jag var inte sur på honom då jag alltid får påminnelser – oavsett vilka böcker det är jag lånar. Om jag inte får hem en påminnelse så lämnar jag inte tillbaka böckerna. Typ.

Han sa att han skulle lämna tillbaka boken han hade lånat. När han nästa dag kom till skolan så sa han att han hade med sig boken i väskan och att han skulle till biblioteket efteråt. Allt var fixat tänkte jag, och andades ut. Inte för att en påminnelse är hela världen för mig. Men ändå. Mina föräldrar hatar påminnelser.

Tiden gick och jag fick till min förvåning hem en faktura på 300 KR. Jag tittade noga på fakturan, och den stod naturligtvis i mitt namn. Jag skrev till Fredrik på facebook och frågade honom ifall han verkligen lämnat boken. Jag frågade honom också nästa dag i skolan för att vara extra säker. Han hade inte lämnat tillbaka boken – trots att jag sagt åt honom att göra det några gånger tidigare. Jag ringde biblioteket och fakturan de skickade skulle betalas – eller så kunde jag bara lämna tillbaka boken. Jag bad honom ännu en gång att lämna tillbaka boken för att slippa fakturan. Detta var innan jul.

Tre veckor senare – efter att vi haft jullov, så träffar jag Fredrik igen. Jag frågade honom ifall han lämnat tillbaka boken, men allt han gjorde var att le. Jag fattade att han inte lämnat tillbaka boken och blev lite smårädd inombords. Jag blev orolig, och bad honom även här att lämna tillbaka boken. Han sa att den låg på något ställe hemma, och att han visste vart den låg. Han skulle lämna tillbaka den.

Två veckor senare får jag hem ett till brev från Göteborgs Stadsbibliotek. De varnade mig en sista gång, och sa att jag skulle lämna tillbaka boken – eller få betala en faktura på 300 KR. Jag sa även här till Fredrik att lämna tillbaka boken.

För två veckor sen ungefär, så fick jag hem ett brev från ett inkassoföretag vid namn “Visma Collectors”. Ärendet hade blivit flyttat till dem, och om inte jag betalade fakturan innan den 4:e februari skulle jag hamna hos kronofogdemyndigheten. Även här tjatade jag på Fredrik. Jag använde mig aldrig av våld, men var riktigt sugen på att göra det för att få honom att fatta. Han lovade att ta hand om det. Jag gav honom fakturan och sa att han antingen kunde betala den eller lämna tillbaka boken. Jag sket blankt i vad han gjorde, bara detta fixade sig.

Jag och min familj har varit i kontakt med kronofogdemyndigheten under en stor del av mitt liv. Detta ledde till att mina föräldrar fick panik när de hörde att jag kunde hamna hos kronofogdemyndigheten. Jag sa att jag tagit hand om det och att de inte behövde oroa sig något mer.

Igår var det den 5:e februari och Fredrik hade fortfarande inte gjort någonting åt saken. Eller jo, det hade han ju! Han hade tappat bort fakturan och glömt av att lämna tillbaka boken. Jag gick till stadsbiblioteket och ställde några frågor, för att ta reda på vad det är som händer. Kvinnan slog in mitt personnummer på datorn och ett litet fönster poppar upp.

Se anmärkning.

Det var det. Jag har nu fått mig en anmärkning hos kronofogdemyndigheten då jag “vägrat” att betala en viss summa pengar flera gånger. Jag kommer inte kunna ta lån på 2 år och en massa andra saker. På köpet så får jag ett spärrat bibliotekskort också. Tack Fredrik. Du är vad jag kallar för en äkta vän.

Som jag skrev i tidigare inlägg, så tänkte jag göra någonting åt att jag inte hade någon tillgång till internet hemma. Utan internet så är jag, och nästan alla andra människor ingenting. Typ. Det kan låta som att jag är beroende, men det är jag inte. Inte om man tänker efter.

Jag skulle kunna klara mig länge utan en internetanslutning, det tror jag alla som känner mig kan hålla med om. Det är bara det att jag jobbar häcken av mig på internet ibland, och nu är en sådan tid. Jag är uppe i så himla mycket arbete, och förlorar mitt internet. Det är inte bra.

Om det inte vore för internet – så hade jag inte tjänat några pengar alls.

Det är tack vare internet som jag köpt en ny skateboard, en ny dator, och en iPod. Det är även tack vare mitt hårda arbete på internet som jag rest till Marocko med Johannes. Listan är lång, men huvudsaken är att jag tjänar pengarna själv - på internet. Ibland gör jag det lätt, ibland inte. Det beror helt enkelt på hur mycket pengar jag har och hur alla mina hemsidor mår.

Tro mig eller ej, men det är bilder som dessa som får mig att garva 15 minuter i sträck.

Ifall allt går som det ska så gör jag ingenting alls och är ute med mina vänner. Ifall det inte går som det ska så får jag göra massa manuellt arbete. Det handlar om att antingen arbeta manuellt eller automatiskt. Jag föredrar att jobba automatiskt då jag kan sova och tjäna pengar under tiden – men det är självklart det svåraste valet – att tjäna pengar automatiskt. Jag gör det nu, men det är inte superlätt. Om några månader tjänar jag förhoppningsvis mer. Jag kommer säkert skriva om det i bloggen då.

När jag tidigare idag insåg att det var fredag, och att jag verkligen skulle kunna behöva jobba med internet under helgen så kom jag fram till något: Jag kan fråga min granne, Yakob, ifall jag kan få vara inne på deras trådlösa nätverk under tiden pappa tagit min router. Yakob är en barndomskompis till mig. Han var en av mina första kompisar när jag flyttade hit, och jag har känt honom sen jag var 6 ungefär. Vi är inte med varandra ofta idag då vi är med två helt olika kompisgäng. Trots att vi inte pratar mycket, så vet jag om att han skulle ställa upp för mig. Och det var precis vad han gjorde. Jag fick lösenordet till hans trådlösa nätverk.

Det var bara det att jag kom hem för en stund sen och såg lillebror prata i Skype. Jag frågade honom vad det var som pågick och han berättade att routern nu var tillbaka. Ska jag skratta eller gråta?

Jag sitter just nu på sängkanten och  klär på mig. Jag är även idag sen, precis som alla andra dagar under veckan. Kul.

Vi har flyttat idrotten från torsdag till fredag i några veckor framåt – så det innebär att jag slutar klockan 5 idag, istället för 12. Anledningen till att vi flyttat idrottslektionerna är på grund av någonting som kallas för ledarskap. Alla ska hålla sin egna idrottslektion. Jag håller min idag. Oturligt nog så är det inte ettorna som ska få lida av mitt pass. Det är min egna klass!

Jag och 4 andra är i samma grupp. Vi kör en snabb uppvärmning med lite stretching, och sen sparkar vi igång en innebandyturnering – någonting som jag tycker är löjligt kul. Vi får hoppas på att det går bra. Vi har inte förberett oss. Inte någonstans. Vi fick uppgiften för några veckor sen och sa saker som “det är jättelänge kvar” – men nu är dagen här! Wish me luck.

Inte nog med att vi ska hålla i en gymnastiklektion tillsammans. Vi ska även göra ett prov i svenska B. Ett prov som handlar om någonting som kan vara det tråkigaste jag någonsin läst om. Svensk litteraturhistoria. Gör som mig, och läs några texter från antiken och medeltiden. Det är det tråkigaste du kommer att göra, och jag lovar dig att en bok som bibeln framställs som actionfylld i jämförelse till dessa. Vi har alltså prov på detta idag, och jag har gjort så gott jag kan – trots att en stor del av orden är från 1700-talet.

Men. Det är inte allt. Efter skolan så beger jag mig till biosalongen bergakungen för att möta upp Ali – en gammal vän från högstadiet. Vi ska se på avatar 3D tillsammans. Jag ser verkligen fram emot det då jag försökt fixa biljetterna i flera veckor. Nu har jag dem, och nu jävlar ska jag på bio. Alla säger att avatar 3D är “den bästa filmen” och massa andra positiva saker. Ingen har någonsin sagt att den är dålig, så jag är verkligen taggad på att se den. Vi får se ifall det var värt mina 150 KR.

Åh. Detta lär bli en lång dag. Prov, egen lektion, och sen bio. Jag undrar vad som händer när jag sen kommer hem. Kommer jag få en utskällning av mamma då jag inte gått på min karateträning, eller är det okej för henne att jag tar “ledigt” en dag för att gå på bio? Jag tror det är okej för mamma, men “pappa” å andra sidan lär inte bli särskilt glad över det. Men vet ni vad? Jag skiter blankt i vad pappa tycker. Han är världens största idiot, och tro det eller ej – men jag hatar honom. Det finns säkert bloggläsare därute som säger saker som “utan din pappa vore du ingenting” – men tro mig – utan min pappa vore jag allt.

Om det inte vore för min pappa så hade jag dansat popping, spelat fotboll och gjort en massa andra saker. Men det får jag inte då det är “ett av djävulens verktyg”. Men aja, det är runt 6 månader kvar – sen blir jag 18. Om jag flyttar hemifrån då vet jag inte, men jag har det som mål. Inte nog med att jag behöver ett eget rum som inte luktar illa – jag måste bort från pappa. Spänningen mellan mig och honom är så hög att någonting skulle kunna hända när som helst. Och jag är inte särskilt lugn och snäll när jag pratar med pappa. Men aja, jag får väl försöka sluta tänka på allt detta och önska mig själv en bra dag. Jag vill också passa på att säga vad rubriken till detta inlägget säger: I’m off! Jag är 30 minuter försenad till skolan men det bryr jag mig inte om. Jag har vant mig vid det. Bloggar jag inte idag så vet ni varför. Later!

Jag sitter i skolan nu, och har en lektion i samhäll B. Vi har fått oss en individuell uppgift som handlar om att analysera en konflikt. Jag hade tänkt välja Palestina/Israel konflikten, men det blir nog inte av. Jag tänker istället fokusera på Irak/USA och konflikten som pågår i Irak. Kalla mig galen, kalla mig vanvettig, ja – kalla mig vad du vill - men jag tror inte på att araber kraschat två plan i Washington. Visst, jag har sett alla videos och allt vad det nu är man fått se – men efter vad jag lärt mig om detta så har jag kommit fram till att det inte är sant.

Ifall man läser på om den pågående konflikten och historian USA har – så är det som att man sätter ihop ett gigantiskt pussel. Jag står inte framför dig i skrivande stund, men om jag någonsin gör det så skulle jag mer än gärna kunna förklara vad det är jag snackar om.

Jag vet inte om någon annan än mig varit med om detta förut, men har ni någonsin vandrat runt hemma och letat efter nycklarna – när ni håller i dem? Man har nycklarna i handen, och letar efter dem hemma. Det är samma sak när man bygger på någonting i träslöjden. Man har en penna bakom örat, och letar frenetiskt efter en penna. När man sedan hittar vad det är man letar efter så är det som att man “vaknat till”. Det är svårt att förklara, och det är definitivt inte lätt att uttrycka i text. Men ändå. Läs på om Illuminati, Freemasons och alla andra hemliga organisationer så förstår ni vad det är jag yrar om.

Kom ihåg: Jag hävdar inte att detta är sanningen, men det är sant för mig i varje fall. Både Bush och Obama är medlemmar. Alla tror dessa män är kraftfulla, men de är inte mer än små marionetter i hela spelet. Läs på om Illuminati, Freemasons, Skulls & Bones och alla andra hemliga organisationer. Gör det för din egen skull. Vakna!

Hys kärlek till mitt hår. Det förtjänar det!

Jag sitter nu och gäspar för mig själv. Det beror naturligtvis på att jag är trött som en elefant. Jag har inte gjort någonting speciellt idag, men är ändå hur trött som helst.

Jag hade med detta inlägget tänkt göra någonting jag vanligtvis aldrig brukar göra – säga godnatt till mina läsare! Jag satt och tittade på Paradise Hotel för en stund sedan och jag måste säga att det är rätt underhållande, trots att jag redan vet vem som tar hem det. Detta är det andra avsnittet jag ser av det, och det är helt okej faktiskt. Nu förstår jag varför alla spammar facebook med statusuppdateringar som har med Paradise Hotel att göra. Det är bättre än vad man tror att det är! Jag lovar.

Imorgon har jag min efterlängtade sovmorgon. Istället för att börja 8, så börjar jag 9. Det är inte jättemycket tänker vissa, men en timme på morgonen är som sju timmar under en vanlig dag. Det är precis som med hundar. Ett människoår är typ, 7 hundår? En timmes extra sömn på morgonen är som 10 timmars “vakenhet”. Ni förstår vad jag menar, there’s no need for me to explain it any further.

Om jag inte uppdaterar bloggen lika flitigt imorgon så tror jag ni alla vet vad det beror på. Scrolla bara lite längre ner på min blogg så får ni reda på varför jag inte kan blogga. Sov nu gott mina söta bloggläsare. Ni ska ha ett stort tack för att ni kikar in här och är så snälla mot mig, trots att jag inte har den bästa bloggen. Ni ska veta att jag kikar in på era bloggar med, men jag är dålig på att dela med mig av intressanta bloggar. Det är någonting jag får börja göra i framtiden. I promise.