Avatar 3D.

Som jag skrivit i massa andra inlägg så var det idag jag skulle se filmen “avatar 3D” med en vän. Jag mötte upp Ali vid biografen direkt efter skolan, och vi satte oss spänt och väntade på att filmen skulle börja. Oturligt nog så hade vi båda med oss varsin träningsväska vilket gjorde passagen till våra platser riktigt besvärande. När folk skulle förbi blev det ännu bökigare. Hela väskan och jackan skulle upp på magen, och så skulle man luta sig baklänges på något konstigt sätt. Konstigt må vissa tycka, men det fungerade i varje fall!

Jag var löjligt taggad på att se filmen då jag hört att den är riktigt bra. Och det var den också. Budskapet filmen förmedlade var riktigt bra – och det får en att tänka på miljön. Jag vill inte säga för mycket, men filmen handlar rätt mycket om oss människor. När man går ut ur biografen så blir man nästan besviken på oss människor och världen där ute. Filmen är hela 2 timmar och 41 minuter lång, men den är så bra att det är värt det.

Det roliga med mig och Ali var att vi gick ut ur biografen tysta. Vi var minst sagt häpna över resultatet. Vi bara gick, och var tysta. Så bra var filmen. Vi bestämde oss därför för att flytta till planeten Pandora. Ifall man någonsin kan flytta dit så är det nog jag och Ali som är de första invånarna.

Vem är Ali?

Jag letade frenetiskt efter en bild på Ali där han faktiskt är ensam - men jag lyckades inte. På varje bild så står han med en tjej. Han är vad jag kallar för en PIMP. Jag menar... ni ser ju cigarren.

Ali är en kille jag lärde känna när jag började på högstadiet. Det hela började med att han stod och snackade med en snygg tjej varje dag i nästan ett år. Tjejen var två år äldre än oss, och jag såg honom som en hingst efter det. Utan att känna Ali, så gick jag fram och kallade honom för saker som “världens största KB-man” och jag fick då svaret att tjejen han snackat med hela tiden bara var hans kusin. Det var skämmigt kan jag säga er.

Vi glömde dock bort detta snabbare än vad jag hinner skriva ett blogginlägg – och letade oss till en annan plats. Skolans cafeteria. De hade ett pingisbord. Ett pingisbord som kom att användas flitigt av mig och Ali i runt 4 år. Jag vet inte hur många matcher jag och Ali gått mot varandra, men jag tror statistiken är relativt jämn.

Jag är inte med Ali ofta, men idag var jag det. Vi såg som sagt avatar i 3D och den är lätt värd 150 KR. Ni kommer inte ångra er. Detta kan, som Emelie kallade det för, vara 2000-talets bästa film. För så bra är den.