En förstörd ekonomi.

För ungefär 17 år sen, då mamma & pappa precis hade invandrat till Sverige, så ville vi ju ha någonstans att bo. Pappa tänkte på det rätt länge, och efter en rätt lång funderare så tog han ett lån. Ett lån som kom att jaga vår familj, och speciellt mig, under resten av min barndom. Jag minns inte exakt hur mycket lånet låg på, men det var en stor summa i varje fall.

Han tog lånet, och köpte en villa i Varberg – där jag föddes. Varberg ligger några mil utanför Göteborg. Det var där vi bodde, som en stor familj – i en villa. För att få råd med villan behövde pappa, som ny invandrare till Sverige, ta ett lån. Ett banklån. Någonting som på den tiden, var bra. Pappa jobbade ju i Göteborg, så han behövde åka till Göteborg varje morgon. Han körde till Göteborg, helt ensam, varje morgon, i två år. Det kostade att ta sig till Göteborg, och tillbaka. Det kostade även massa pengar att reparera bilen varje gång den gick sönder. Detta var alltså vid ‘92 ungefär, då var inte bilarna lika stabila som dagens bilar. En nissan sunny tror jag det var han rullade i på den tiden.

Pappa insåg en sak efter två år. Det skulle inte vara möjligt att fortsätta som han gjorde. Vi flyttade till Göteborg, där vi kom att bo i resten av våra liv. Än idag, så jagar det lånet oss. Varje månad dras pengar från deras konton och vi får det hårdare hemma. Det är tur att jag lyckats tjäna pengar på internet, och skaffat mig ett par jobb. Utan det, så vet jag inte vad jag gjort. Det är rätt deprimerande, att inte få åka på klassresor ibland, och inte riktigt få ha det som alla andra barn… men man får chilla på läget och bara ta sig igenom det. Det är svårt, och för mig är inte pengar allt, men för vissa är de det. Det är så det är där jag kommer ifrån, pengar är det enda folk bryr sig om.