Hårt arbete – för ingenting.

Som jag skrev i tidigare inlägg, så tänkte jag göra någonting åt att jag inte hade någon tillgång till internet hemma. Utan internet så är jag, och nästan alla andra människor ingenting. Typ. Det kan låta som att jag är beroende, men det är jag inte. Inte om man tänker efter.

Jag skulle kunna klara mig länge utan en internetanslutning, det tror jag alla som känner mig kan hålla med om. Det är bara det att jag jobbar häcken av mig på internet ibland, och nu är en sådan tid. Jag är uppe i så himla mycket arbete, och förlorar mitt internet. Det är inte bra.

Om det inte vore för internet – så hade jag inte tjänat några pengar alls.

Det är tack vare internet som jag köpt en ny skateboard, en ny dator, och en iPod. Det är även tack vare mitt hårda arbete på internet som jag rest till Marocko med Johannes. Listan är lång, men huvudsaken är att jag tjänar pengarna själv - på internet. Ibland gör jag det lätt, ibland inte. Det beror helt enkelt på hur mycket pengar jag har och hur alla mina hemsidor mår.

Tro mig eller ej, men det är bilder som dessa som får mig att garva 15 minuter i sträck.

Ifall allt går som det ska så gör jag ingenting alls och är ute med mina vänner. Ifall det inte går som det ska så får jag göra massa manuellt arbete. Det handlar om att antingen arbeta manuellt eller automatiskt. Jag föredrar att jobba automatiskt då jag kan sova och tjäna pengar under tiden – men det är självklart det svåraste valet – att tjäna pengar automatiskt. Jag gör det nu, men det är inte superlätt. Om några månader tjänar jag förhoppningsvis mer. Jag kommer säkert skriva om det i bloggen då.

När jag tidigare idag insåg att det var fredag, och att jag verkligen skulle kunna behöva jobba med internet under helgen så kom jag fram till något: Jag kan fråga min granne, Yakob, ifall jag kan få vara inne på deras trådlösa nätverk under tiden pappa tagit min router. Yakob är en barndomskompis till mig. Han var en av mina första kompisar när jag flyttade hit, och jag har känt honom sen jag var 6 ungefär. Vi är inte med varandra ofta idag då vi är med två helt olika kompisgäng. Trots att vi inte pratar mycket, så vet jag om att han skulle ställa upp för mig. Och det var precis vad han gjorde. Jag fick lösenordet till hans trådlösa nätverk.

Det var bara det att jag kom hem för en stund sen och såg lillebror prata i Skype. Jag frågade honom vad det var som pågick och han berättade att routern nu var tillbaka. Ska jag skratta eller gråta?