Jag kom hem för en stund sedan – lite surare än vanligt. Jag surade över någonting extremt barnsligt idag, som jag egentligen inte borde vara sur över. Idag var det tänkt att jag skulle hämta ut två biobiljetter för mig och en vän. Detta skulle ske efter skolan. Det gjorde det också. Jag hämtade ut biljetterna och missade vagnen mitt framför näsan på mig. Jag väntade 8 minuter med en vän vid namn Rasmus, och när den väl kom så skrattade jag lite. Jag väntade runt 10 minuter för att åka två hållplatser. Jag kunde lika gärna ha gått, men jag valde att vänta.
När jag var framme i stan så skulle jag till restaurang sunwall, ett ställe där man käkar världens kanske godaste thaibuffé. Några killar i klassen, inklusive mig, hade kommit överens om att äta där efter skolan. För att vara säker på att alla var där, och att de inte väntade på mig förgäves så skickade jag runt ett par SMS då jag inte hade några pengar på mobilen. Inga svar.
Efter en stund fick jag svar av en kille. Han var på lektion. Den andre killen jag skrev till svarade inte. Eller jo, det gjorde han. Efter… ja, vad kan det ha varit? En timme minst. Jag skickade SMS:et när jag var i skolan. När jag hade tagit mig hela vägen från skolan till bion, och sedan in till stan igen – så svarar han. När jag träffade honom och frågade varför han inte svarade på mina SMS så var det för att han “inte hört dem” och förvånansvärt nog så blir jag inte besviken. Jag har börjat vänja mig vid det. Varför han inte svarar på mina sms vet jag inte, det får ni fråga honom.
När jag träffade killarna så var alla på väg därifrån. Vissa skulle köpa cigaretter, andra hem. Jag hade en mage som kurrade. Jag grinade som en liten bebis i några minuter i hopp om att någon skulle vilja följa med mig, men nae – det var det ingen som ville. Men det är lugnt. Jag hade nog inte heller velat följa med någon och käka ifall jag redan hade käkat.
Detta resulterade i att jag åt ensam - någonting jag inte gjort sen jag började årskurs 1 på gymnasiet och inte hade några vänner alls.

Usch jag blir så sjukt deprimerad av att äta ensam, håller med till fullo!
[Klicka här för att svara på denna kommentar...]
Nabil El Alaoui Sossey Svar:
February 5th, 2010 at 07:14
@Habiba, Me too!
[Klicka här för att svara på denna kommentar...]
sant.. man blir helt sån .. man vill äta me folk för att snacka skratta nt för att bara äta .. man känner sig helt sån
[Klicka här för att svara på denna kommentar...]
Nabil El Alaoui Sossey Svar:
February 5th, 2010 at 21:48
@razone, Exakt!
[Klicka här för att svara på denna kommentar...]