Blondinbella. Nabil El Alaoui Sossey's största konkurrent

Om man tar en titt i min kalender och tittar på vad jag skrivit under dagen 2:a mars så ser man “Lillasyster fyller år. Uppfyll hennes önskningar.”. Jag minns att jag skrev in det i min kalender redan första dagen jag skaffade den en dag i Augusti. När jag skaffade kalendern så började jag direkt skriva in “viktiga datum” som min och min lillasysters födelsedag.

Som jag sa i ett tidigare inlägg så pratade jag ju med min lillasyster och frågade henne vad hon önskade sig. Hon önskade sig ett par skor. Dagen efter det köpte jag skorna åt henne, och de ligger för tillfället under min säng bakom min skateboard. Jag hoppas verkligen inte hon hittar dem då jag fortfarande inte lyckats slå in dem.

Jag har försökt slå in dem i flera timmar, men det hela slutar alltid upp med att jag antingen använt för lite papper eller för mycket tejp. Jag lyckas verkligen aldrig! Jag får, eller måste nog, be någon om hjälp. Jag är inte alls skillad när det kommer till att slå in saker ska ni veta. När jag var liten slog min mamma alltid in mina böcker. Det enda jag gjorde, istället för att tacka henne, var att klaga över att pappret var rosa och inte hade massa coola mönster på som alla andra killar i klassen hade. Åh vad skön jag var skön på den tiden, jag ser nu vart jag fått all min lathet ifrån!

Anyway, min lilla pärla går för tillfället i årskurs 2.  Hon fick en uppgift av sin lärare, som också var min lärare en gång i tiden, om att skriva om hennes drömmar. Hon skrev om hennes drömmar och fick en guldstjärna vid sidan om. Mamma hittade pappret hemma tidigare idag. Hon visade mig pappret och det hela slutade med att jag kände mig som någon slags kung. Hennes drömmar handlade om att hon skulle få ha ett kalas, och att hon skulle få ett par “klackskor”. Jag blev hur chockad som helst när jag såg att ett par skor kunde betyda så mycket för en liten flicka.

Det roliga med mig är att jag redan köpt skorna. Allt jag gör nu är att vänta på att det blir tisdag… ja, för då jävlar!

Jag har precis varit på vad jag skulle vilja kalla för världens bästa promenad. Det var inte en vanlig promenad, utan så mycket mer! Trots att det bara var en promenad så var den väldigt givande.

Det hela började när jag var hemma. Familjen bråkade över mig och mitt beteende, och efter en stund fick jag nog. Jag ville bara bort, jag kunde inte spendera en sekund till hemma! Jag sms:ade Sofia, och 20 minuter senare sågs vi. Jag har inte varit med Sofia sen i somras då vi var och skulle bada hos henne. Jag skrev om dagen, och förklarade vem Sofia var i detta inlägget.

Innan jag träffade Sofia så hade jag laddat upp med godis, satt på mig mina nya skor samt ett par blåa chinos. Jag hade även på mig min svarta keps som passar bra med mitt lockiga hår. Tycker jag i alla fall.

Vi tog en promenad runt hela tuve. Vi gick inte bara till några ställen utan nästan runt hela tuve. Vi var även i min gamla skola. Byggnaden som jag gick i när jag gick på Glöstorpsskolan hade tömts, och alla elever som gick i den byggnaden flyttades till en annan byggnad för några månader sen. Jag tittade in och var nära på att gråta. Det var mörkt, kallt och tomt. Det var det inte för två år sen. Då var det skrik överallt – men samtidigt obekvämt. Det var ju i den byggnaden jag hade blivit mobbad, haft ett av mina första slagsmål och blivit misshandlad. Det var där större delen av mig växte upp.

Trots det så var det hur mysigt som helst och som tur var så stötte vi inte på någon som var otrevlig.

Saken med denna promenaden var att den var speciell. Den var inte som alla andra promenader jag haft. Vi pratade inte bara om hur bra jag hade det i Marocko med Johannes eller hur mycket jag festat sen vi sist sågs. Vi pratade om så mycket annat! Vi pratade om min situation hemma, min lillasyster, om hur det går i skolan… om allt!

Sofia lättade också på sitt hjärta, och det är vid tider som dessa som jag blir extra glad. Sofia finns där för mig. Jag finns där för henne. Utan promenaden med Sofia så hade jag troligtvis tagit mig till klubben och slagit på säck under resten av kvällen – men jag föredrar detta. Att  bara gå runt med häng på sina byxor och prata om livet samtidigt som man torkar snoret som rinner lite diskret… det är grejjer det.

Vad skulle jag gjort utan mina vänner egentligen? Fan vad jag älskar er. Utan er är jag ingenting.

Ta aldrig era vänner för givet. Jag har gjort det flera gånger, och jag kan bara säga en sak – det är inte värt det. Jag blir glad när jag får pengar in på mitt konto, när jag sätter ett trick på brädan eller när jag får ett högt betyg på någon inlämning… men det är verkligen ingenting i jämförelse med hur mycket jag uppskattar mina vänner.

Innan jag börjar berätta om min dag så vill jag bara säga att jag fortfarande inte har någon tillgång till internet. Hade jag haft det så hade ni sett massor av nya inlägg. Just nu sitter jag inne på ett slumpmässigt valt nätverk som troligtvis tillhör en granne. Det fungerar bara ibland, oftast på kvällar. Min lillebror har dock tillgång till internet. Av någon konstig anledning så har pappa valt att behandla oss på olika sätt. Istället för att inte låta någon av oss använda internet så har han nu fixat så att min lillebror kan sitta vid datorn, men inte jag! Sorgligt, men sant. Jag antar att jag förtjänar det efter att inte ha velat gå ut med honom.

Nåja, nog om mitt internet. Både jag och pappa är envisa. Varken jag eller pappa ger någonsin upp. Detta är inte bra då våra “bråk” då håller på i evigheter. Idag har det gått runt en och en halv månad sen vi sist pratade med varandra, och jag måste säga att det känns hur bra som helst. Jag kan göra vad jag vill, när jag vill – och bara leva livet. Det kan jag inte när pappa hela tiden ska ha kontroll över mig.

Nabil, håll dig till ämnet nu. Detta inlägget skall handla om din dag ute på stan – inte om din pappa eller ditt internet.

Jag började skolan vid halv ett idag. Istället för att gå till skolan direkt, så begav jag mig till karltex. En affär som säljer riktigt snygga skor. När jag väl kom dit så hittade jag ett par riktigt snygga skor som jag bara kände att jag behövde köpa. De kostade dock en förmögenhet, och jag var medveten om att min enda förälder, mamma, inte skulle gilla det. Hon gillar inte när man köper dyra saker – men jag klandrar henne inte. Jag älskar att köpa billiga saker. Det är det bästa som finns!

När jag hade hittat de snygga skorna så hittade jag andra skor som var minst lika snygga. Det var då jag behövde välja. De blåa eller de bruna?

Jag prövade skorna minst 10 gånger, och bestämde mig sedan för att köpa båda. I riktiga situationer så brukar man inte kunna välja två saker. Om det handlar om att välja mellan två tjejer så måste man antingen välja en av tjejerna eller ingen alls. I detta fallet kände jag för att på något vis “bryta alla lagar” och faktiskt köpa båda paren – istället för att behöva välja mellan dem. Det blir mycket enklare så för mig. Jag slipper ju tänka!

Jag vill inte låta kaxig på något vis, men jag vet med mig att jag inom två veckor får ännu en insättning på kontot. Varför inte bara köpa skorna då? Jag menar, jag har velat köpa dem ett bra tag – men har fått många förhinder som snö och brist på pengar. Nu har jag ju massa pengar, så varför inte bara spendera dem på något jag velat ha länge?

Imorgon kommer troligtvis en bild då jag faktiskt har på mig sakerna. Det är bara att vänta spänt...

Aja, det var det. Jag köpte skorna, och skyndade mig till skolan. När jag väl kom dit så satte jag mig precis som vanligt vid Linda och det visade sig att hon nästan fick en orgasm bara av att titta på mina skor! De var hur snygga som helst. Linda har jag beskrivit i bloggen förut, men vad ni inte vet om henne är att hon alltid är personen i förhållandet som är dominant. Så är det i vårt förhållande – det är alltid hon som bestämmer och säger till mig vad som skall göras. Vill hon ha det hårt så får hon det hårt. Så enkelt är det.

Detta var precis som hände när hon fick syn på skorna. Hon sa åt mig att sätta på mig dem – och jag hade inte riktigt något val – så jag gjorde det! Jag kände mig direkt som en ny person, men samtidigt riktigt snygg. Linda å andra sidan blev helt till sig och sa att jag såg hur snygg ut som helst. Det är inte dåliga grejer det – när tjejer säger att man är hur snygg som helst. Jag får inte vara med om det ofta alls, men när jag väl är med om det så är det nästan segerdansen som behöver utföras.

När lektionen var över så begav vi oss till affären concrete och köpte en keps till mig. En efterlängtad sådan. Jag har på mig mössor riktigt mycket, och alla mössor jag har på mig blir alltid “skeva” på något vis. Min första mössa, som jag beställde på internet – blev hur stor som helst då mitt hår och mitt stora huvud töjde ut den.

Min andra mössa, som jag haft på mig på många, många bilder är bara ful. Det var därför jag slängde den när jag hade köpt min keps.

Till en början så var det tänkt att jag skulle köpa en mössa. Jag gick in, tittade på mössor – men la märke till kepsarna. Jag testade en keps, och satt fyra minuter senare i ett klassrum och hade på mig den. Haha, jag är riktigt snabb jag. Och snygg.

Som jag sagt så många gånger förut de senaste två veckorna, så har jag ju ingen tillgång till internet längre. Ni som följt min blogg vet vad det beror på. Jag får tillgång till internet ibland, och det är när pappa sätter på sin egna dator och kopplar tillbaka allting. Det händer dock inte ofta då han inte gör mycket alls när han sitter vid sin dator. Han kanske kikar på sitt schema eller tittar på någon film. Mer än så gör han inte framför sin dator.

Så fort jag får tillgång till internet så öppnar jag upp alla mina P2P- och torrent applikationer på datorn. Det finns alltid minst 5 filmer som står på kö för att laddas ner. Jag tror inte någon förstår hur mycket jag laddar ner just nu. Jag har redan laddat ner hela serier. Vi kan ta O.C. som ett exempel – serien består av 4 säsonger – och jag har redan sett klart dem! Varenda litet avsnitt. Jag har även laddat ner säsong 1 av Hell’s Kitchen, One Tree Hill och Vänner.

Om inte det är tillräckligt så har jag även laddat ner 12 filmer. Filmerna må inte vara de allra bästa filmerna som finns, men de kan komma till användning när jag i fortsättningen inte har någon tillgång till internet. Jag har även laddat ner några avsnitt ur serien ”Two and a Half Men” samt några dokumentärer. Dokumentärer är intressantare än vad man tror att de är. Jag såg en dokumentär om sömngångare igår, och en dokumentär om världens längsta tonåringar tidigare idag. Jag var stum under tiden dokumentärerna spelades.

När jag skulle ladda ner dokumentärerna så tittade jag på omslagen till dem och skrattade. Jag kände mig även desperat, men när jag väl börjat titta på dokumentärerna så kunde jag inte sluta titta. Det var så intressant! Detta är enligt mig ett perfekt exempel på att man inte ska döma efter hur en person ser ut. DVD-omslagen må ha varit skrattretande, men innehållet var något av det bästa jag någonsin sett.

Döm aldrig en person efter hur den ser ut. Lär känna personen istället, och skapa dig en egen uppfattning om personen efter det. Glöm utseendet. Ett bra utseende hos din partner gör dig inte lycklig. En bra personlighet gör däremot det. Jag menar, vill man ha en fin tjej, eller en tjej som tar hand om en, bryr sig om en, och verkligen älskar en? För vissa killar är detta en komplicerad fråga, men för mig som upplevt både en fin tjej och en tjej som verkligen älskat mig så är det ganska självklart. Jag vill ha en tjej som tar hand om mig, jag vill ha en tjej som… ja, så skulle jag kunna hålla på i evigheter. Huvudsaken är att jag vill ha en tjej som älskar mig. Svårare än så är det inte.

Hur är det med alla blyga killar som följer min blogg, vill ni ha en tjej som älskar er eller en tjej som helt enkelt ser bra ut?

Jag bor i Tuve. Vårt “torg” kallas för Tuve Torg. Ett ställe jag vart på minst 2000 gånger under min uppväxt. När jag var liten pantade jag burkar där, men nu hämtar jag enbart ut pengar ur bankomaten. Ibland susar jag även förbi på min skateboard. Men det är bara under soliga dagar – vilket inte alls är ofta! Tuve Torg är alltid lika trevligt att besöka, men igår blev det faktiskt lite otäckt. Willy’s hade en slags fest på G. En fest med folk som armbågade sig förbi en.

Det är svårt att förklara vad jag menar, men Willy’s har funnits i Tuve i runt 10 år, och nu byter de tydligen namn. De går från att vara Willy’s med oranga plastpåsar till Willy’s med röda påsar istället. Vad mer det är som ändras förutom färgerna på plastpåsarna vet jag inte då jag inte orkat bry mig – men Willy’s hade som sagt en slags fest på G.

Man fick en hel daim-tårta, som i vanliga fall kostar runt 30 kronor, för endast 5 kronor. Man fick även 3 chipspåsar för 25 kr, samt en goodiebag av något slag när man kom in i affären. I goodiebagen så fanns det allt från apelsinjuice och pasta till choklad och nötter.

Oturligt nog så öppnade Willy’s upp portarna redan 8 på morgonen vilket ledde till att jag inte orkade vara med och länsa butiken. Som tur var så hade jag en familj som gjorde det åt mig. Hur många gånger de steg in och ut ur affären vet jag inte riktigt, men när jag väl vaknade upp så åt jag godis, kanelbullar, tårta och choklad till frukost.

Detta påminner mig om “de gamla tiderna” då man gjorde det man egentligen inte fick göra. Står det “max en per kund” så köper man vad det är man ska köpa, och går in igen – fast väljer en annan kassa. Det gjorde jag hela tiden som liten. Jag sprang in, köpte vad jag skulle köpa, gick ut – och sprang in igen. Till en början var det ingen som la märke till en, men efter några rundor så började folk säga ifrån. Så lätt gav jag dock inte upp på den tiden.

Jag sprang hem, bytte jacka, och sprang tillbaka. Mer än så behöver jag nog inte säga. Jag var allt en buse när jag var liten.

Igår hände dock samma sak. Fast med många vuxna. Jag förstår att små barn kan springa in och ut, men att vuxna gör det – det är ju lite fel ändå. De har ju sina barn som ser upp till dem, och att bryta mot regler är kanske inte det rätta att göra om man är en förälder… men vad vet jag, jag är bara 17 år gammal.