Vad var det som hände?

Efter en lång tids tänkande så har jag nu valt att dela med mig av något som står mig nära hjärtat. Det är en text som handlar om hur jag blev kär för första gången. Jag hade allting i huvudet och ville skriva ner det, men det kändes helt fel då jag på den tiden hade en annan flickvän vid namn Eva. Två veckor senare fick vi en uppgift i svenskan… vi skulle skriva en novell. Om precis vad som helst. Istället för att använda min fantasi, så skrev jag ner vad jag kände.

Klockan var två och efter en rätt jobbig skoldag med en samhällslektion som varade i hela två timmar så var jag äntligen hemma. Stående på mattan vid dörren tar jag av mig den högra skon med hjälp av min lillasyster. Den vänstra skon ville hon inte hjälpa mig med, hon hade tydligen viktigare saker för sig. Jag klandrar henne inte, hon var ju trots allt 6år gammal på den tiden. Några minuter senare så sitter jag på sängkanten och tänker lite, det är då tanken slår mig: Jag kommer gå igenom samma jävla visa idag igen…

Mitt liv var väldigt mörkt och dystert under denna tiden och jag behövde något som skulle “piffa upp min tillvaro” på något sätt. Vad det var som behövdes visste jag inte, men någonting saknades i varje fall. Det är svårt att förklara vad jag menar, men jag kände mig inte hel. Det var som att det var en bit som fattades.

Sakta men säkert så beger jag mig till vardagsrummet där pappa dricker arabiskt te. Det kunde man känna lukten av – oavsett vart i hemmet man var. När pappa sedan sätter ner koppen på bordet och möter mig med blicken så öppnar han sin mun.

Du ska till Claes Ohlson och köpa en mobilladdare till mig.

Just då så hade jag inte orken att börja bråka igen så jag tog på mig mina ytterkläder och började gå mot hållplatsen. När jag var 20 meter från hållplatsen så känner jag hur mina strumpor blir blöta. Jag hade med andra ord en dålig dag igen. Ingenting gick som det skulle och om inte det var nog så missade jag även bussen, mitt framför näsan på mig. Jag var på riktigt dåligt humör och jag kände för att dra tarmarna ur någon.

Efter att ha väntat på bussen ute i kylan så kommer den, fem minuter försent. Nu kunde ingenting gå fel. Jag hade nått en punkt i livet där så mycket gått fel att det inte längre var möjligt för andra saker att gå fel. Femton minuter efter att jag stigit på bussen så anländer jag äntligen till Nordstan. Med volymen på högsta volym går jag sakta men säkert in i “femman huset”. När jag väl är inne så har jag ett val att göra. Ett val som kom att påverka mig. Ett val som kom att påverka mina framtida val… ett val som senare kom att förändra mitt liv, på alla möjliga sätt. Skulle jag ta rulltrapporna till övervåningen eller skulle jag gå raka vägen till affären, precis som pappa vill att jag gör?

Jag valde även idag att trotsa pappas dumma regler, trots att det skulle gå mycket snabbare om jag bara tog den vanliga vägen till affären.

Efter en inte så lång stund på rulltrappan så är jag nu uppe på andra våningen. Jag går en bit och står nu på en rulltrappa påväg mot motsatt håll. När jag ställt mig på rulltrappan möts jag av en blick, en blick jag sent skulle glömma. Wow. Jag vet inte vem den tjejen är, vad hon heter eller vart hon bor, men jag hade definitivt inte haft någonting emot att bara titta på henne hela dagen lång.

Denna vackra tjej börjar le, men mot vem? Jag vände mig om för att se om det kanske var hennes pojkvän som stod bakom mig, men nej, allt jag såg var en äldre man i sina sista år. Jag var i chocktillstånd. Hur ofta är det en tjej, som ser så bra ut, ler mot mig? Det händer inte alls ofta. She was way out of my league.

När jag sedan stod på marken igen så försvann hon in i folkmassorna. Skulle jag någonsin få se denna vackra skapelse igen? Tillbaka till verkligheten Nabil, du vet att du innerst inne inte har någon som helst chans på en så fin tjej som henne, det vet du. Desperat som jag är tar jag genast upp min mobiltelefon för att skicka ut ett SMS till varenda kontakt i min kontaktbok.

”Har du sett en tjej i stan som är rätt kort, och hur söt som helst? Hon bär en röd jacka!”

Inga av mina killkompisar tog sig orken till att svara på det meddelande, men det gjorde däremot ett par tjejer. Men tyvärr, ingen av personerna jag skickat ett sms till visste vem denna tjej var. Hoppet var ute tänkte jag… jag får ju ändå inte träffa tjejer av pappa.

Pling! SMS Mottaget från Sara. Läsa nu?
”Hon heter batool och är min bästa vän, ska du ha hennes nummer?”
- Ja, klart som fan att jag ska!

Det tog mig flera timmar att samla modet till att slutligen skicka iväg ett meddelande till henne. När vi sedan inlett vår konversation så insåg jag direkt att hon inte var som alla andra tjejer jag pratat med tidigare. Det var något med denna tjejen, någonting riktigt skumt. Hur skum denna tjej än var så kunde jag bara inte sluta prata med henne. Det var omöjligt.

Jag bestämde mig för att jag ville träffa henne. Det tog mig en månad att samla modet till det. När vi väl träffades utanför ingången till pressbyrån så insåg jag att det var som att prata med sin bästa vän. Ingenting gick fel och jag fick henne att skratta gång på gång. Jag var med henne i ungefär två timmar, sen blev vi tvungna att gå skilda vägar. Hon hem till Angered och jag till Tuve.

”Äckliga Tuve, jag vill inte bo där längre… jag vill bo i Angered”.
”Mamma, har du tänkt på en sak…? Varje gång jag skickar ett sms till en vän i Angered så färdas det ungefär 16.8 km!”

Vad var det som hände med mig? Varje gång jag såg henne blev jag röd och började svettas. Varje gång jag tänkte på henne en stund så slutade det upp med att jag log lite för mig själv. Engelska var mitt favoritämne i skolan, jag gjorde allt för att hålla mitt MVG uppe. Nu gick det inte alls lika bra, jag tänkte på henne under mina engelska lektioner. Jag tappade koncentrationen, hur lätt som helst. Vem jag än var med och vad vi än gjorde, så var det enbart henne jag pratade om.

Jag brukade lyssna på riktigt tung hip hop fylld med en massa bas, men nu lyssnade jag plötsligt på lugn och långsam musik. När jag än hörde hennes namn så vände jag mig om. Det spelade ingen roll vart jag var eller vad jag gjorde, om jag hörde hennes namn så vände jag mig om så fort som möjligt för att se om hon var i närheten. Jag tog plötsligt henne framför alla mina vänner, jag sa åt mina vänner att jag inte fick gå ut, att jag inte hade pengar för att gå på bio, att jag var skadad, bara för att få träffa henne.

När jag såg henne med andra killar på riktigt, eller på bild, så blev jag galet avundsjuk. Jag ville bara slå ner varenda kille som stod och pratade med henne. Oavsett ifall det var på en bild eller på riktigt. Allt, verkligen allt, påminde om henne. När någon sa åt mig att skicka vidare ketchupen så tänkte jag på henne, när någon sa åt mig att hämta mjölken ur kylskåpet, så tänkte jag på henne. Antingen var det hon som bara råkade vara överallt eller jag som inte kunde sluta tänka på henne.

Under hela mitt liv hade jag haft en viktig regel, att se till att lillasyster mådde bra. Denna regel kunde man inte under några som helst omständigheter ändra på, men efter att ha lärt känna denna tjej så domnade den sakta bort. Plötsligt var det inte lillasyster som var viktigast, nu var det batool som stod högst upp på listan. Om något hände henne blev jag självmordsbenägen. Jag brydde mig mer om henne än vad jag brydde mig om mig själv. Jag brydde mig om henne mer än allt annat.

Utan att jag själv la märke till det, så började jag klä mig stiligt. Jag brukade hata skjortor, men nu älskade jag klädesplagg som dessa. Det var något skumt med denna tjej, som jag inte kunde sluta tycka om. Jag ville veta allt om denna tjej, varenda liten detalj. Jag var minst sagt galen i henne och jag gjorde vad som helst för att vara i hennes närhet. Jag gjorde allt för att imponera på henne, trots att jag aldrig riktigt lyckades. Jag köpte allt hon tyckte var snyggt på en kille. Jag var villig att bråka med mina föräldrar över denna tjej. Jag var villig att göra allt för henne. Om inte mer.

Jag var kär.

Sakta men säkert inledde vi ett förhållande som inte höll länge. Jag trodde det skulle hålla i all evigthet, men det gjorde det inte. Hennes pappa fick anställning i Norge.

---

Jag måste erkänna att jag valde att krydda på en jävla massa när jag skrev denna novell. Jag ville få ett bra betyg, och det fick jag också. Hela historien är inte sann. Det är en mening i slutet som är fejk. Hennes pappa flyttade aldrig till Norge. Hennes familj bor inte i Angered längre. De bor 3 km från mig. Gångavstånd med andra ord.

Vi snackar inte längre då hon valde att bryta all kontakt med mig. Jag vill inte ha någonting med henne att göra, men om det är någon som känner för att besöka hennes blogg så hittas den här: http://intelängre-

Skriv inte till henne och säg att jag skrivit någonting om henne. Jag vill inte att hon ser texten.

---

Vad tyckte du om texten egentligen?