Världens bästa fest.

Igår var det lördag, dagen då alla ungdomar är ute och super. Jag är ute nästan varje lördag, och kanske dricker lite, men att supa skulle jag inte vilja kalla det. Det var två fester på G igår. Påstår inte att jag är någon slags “kändis” som får välja vart han vill festa, men så var fallet igår iallafall. Två fester. Vilken skulle man ta? Den största, där ens ex skulle vara, eller en nästan lika stor fest där man kände en person?

Mitt val: inget av dem. Ringde upp Hamada istället, och vi bestämde oss för att ha en slags guitar hero/snuten i hollywood-kväll. Vi träffades at his place, begav oss till torget, och investerade våra pengar i flera chipspåsar, en massa godis och hur mycket dricka som helst. Vi går hem till honom efter det ochy det är där allting börjar. Vi börjar lira lite G-Hero, och vi förstår efter en stund att det inte är någon idé att fortsätta då ingen av oss sätter noterna. Nästan så att man skrattar åt sig själv… men, vad förväntar man sig av två svartingar egentligen? Det är en sak ifall man lirar det med Markus som kan rädda en varje gång man går under, men när man är med Hamada så brukar det inte alltid gå lika bra.

Vi förstod alltså efter en stund att guitar hero inte riktigt var vår sak, så vi satte på en klassiker från 1984 – Snuten i Hollywood. Jag repeterar, filmen blev inspelad 1984. Jag säger ofta i min blogg att saker är old school, men om det är något som är old school så är det Eddie Murphy, hans kläder och allt annat i filmen. USA på 80-talet liksom. Michael Jackson levde. Muhammad Ali boxades fortfarande. Hade jag levt då hade jag dött lycklig.